Åre 2007

Nu är det över en vecka sedan vi kom hem från Åre och först nu börjar allt roligt hamna på plats så att jag faktiskt klarar av att formulera det i en text.

En tidig söndagmorgon klev ett gäng relativt sömndruckna studenter av på stationen i skidmetropolen Åre. Detta efter en ca 14 timmar lång tågresa bestående av för min del väldigt mycket vin och väldigt lite sömn. Snön föll från himlen och kylan bet i kinderna... Härligt! Vi bestämde oss för att gå eller ska jag släpa oss de ca 800 meterna från stationen till Fjällbyn där det vi skulle husera under vistelsen. Promenaden var hemsk, med skidor, pjäxor, ryggsäck o inte minst baginboxar med vin... Jag för min del ångrade promenaden kraftigt när jag fick veta vad taxiresan hade kostat för de som valde det alternativet. När vi väl kommit fram, fått av oss våra göteborgskläder och på oss skidkläderna bar det av ut i skidbacken. Tröttheten och hungren brände vid det här laget i mej och jag var nog ett ganska gnälligt sällskap, i alla fall tills dess att vi sladdat in på ett ställe i backen och jag fått 2 varmkorvar med bröd samt en kopp varm choklad med vispgrädde.
Senare på eftermiddagen fick vi äntligen våra små krypin i fjällbyn. Rummet bestod av ett vardagsrum med en bäddsoffa samt ett litet sovalkov med en dörr av tyg...(hehe, draperi alltså)Trångt, men mysigt!
På kvällen var det VälkommentillÅrefest i en av de andra stugorna, men vid det laget var jag så trött att jag inte förmådde annat än att ligga i vår stuga och se på TV. På grund av det beslutet missade jag tydligen en av 2000-talets främsta fester, om man får tro de som var där... Jaja så kan det gå!

Resten av veckan partades det i alla fall på bra och en hel del skidåkning blev det också, faktiskt mycket mer än vad jag trodde att det skulle bli.

Vi hade med oss 2 tjejer som aldrig hade stått på skidor innan. De lärde sej båda 2 riktigt bra, trots att vi första dagen lyckades lura upp dem i en riktigt brant backe. När jag såg hur det sluttade tänkte jag... Detta går aldrig, de kommer aldrig mer vilja åka skidor och dessutom kommer de att hata oss för all framtid. Det hela löste sej dock efter en och annan skräckupplevelse och båda 2 slutade som sagt som riktiga skidgudar!

Sista kvällen hade vi tacomiddag för alla i klassen i vår stuga. Något som jag råkade lova mitt i mitt vinrus på resan upp och som ingen naturligtvis glömde sedan. Mina stugkompisar var väl inte jätteglada på mig efter min lilla inbjudan, men jag är en tjej som står för vad jag lovar o middag blev det och jag fick allas hjälp när det väl blev dags, tackar så mycket! Vi kan nog alla hålla med om att det blev riktigt trevligt och efter en orgie i skålande bar det av till nattklubben Dippan. Trevligt var det och dansades gjorde det, både högt och lågt så att säga...

Nu är det mindre än 1 år kvar till nästa Åre-resa, ses där mina vänner!