Deppigt värre!

Usch, jag har kommit in i en riktig depp- och tråkperiod. Det måste bero på den ohyggligt tråkiga och nästintill hopplösa pedagogikkursen. Jag blir galen och kan verkligen inte motivera mej till att ens en gång försöka tycka den är rolig. Lovade ju i ett tidigare inlägg att jag skulle skärpa mej o ändra min attityd, men det har gått sådär. I skrivandets stund sitter mina kära vänner på föreläsning, vissa av dem i alla fall. Jag är övertygad om att det är en hel del fler än jag som insett fördelarna med att vara hemma eller göra något annat trevligt än att slösa sin tid på pladder som saknar relevans. I eftermiddag skall jag dock hasa mej dit. Dit innebär dessutom ut till Mölndal, men jag har inget val eftersom det är seminarie och därför obligatorisk närvaro. Jag har hela tiden föreställt mej att jag skulle välja pedagogik som fördjupning, men jag tror att jag struntar i det. Det skulle vara outhärdligt med ytterligare 3 år... Så alla som skall läsa psykologi... här kommer jag! Vad som däremot är trevligt är den mumsiga bit prinsesstårta som jag har framför mej. Anders fyllde 27 år igår och det blev tårta överfrån kalaset som jag nu glupskt slukar tillsammans med en rykande kopp hemmabryggt kaffe. Haha, i kafét på pedagogen finns varken prinsesstårta eller hemmabryggt kaffe... Jag är dessvärre en person som har lätt att tycka synd om mej själv. Jag borde skärpa mej för det är inte ett dugg mer synd om mej än om någon annan. Jag har det egentligen ganska bra. Jag har en gosig pojkvän, en toppenfamilj, bra lägenhet, kul vänner med mera, med mera. Så skulle jag klaga något mer så slå mej på fingrarna. Detförtjänar jag! Skärpning helt enkelt! Okej bara ett litet klagande till, snälla... Jo, jag har en presentationsövning på fredag och jag är rädd att det kommer att bli katastrof. Det skall ta en kvart, när jag övade idag så tog det 7 minuter, om ens det. Jag tror jag måste staka mej o prata riktigt låååångsamt så kommer det kanske upp i 10 min och det måste väl vara OK.